Första bakslaget, det slog till som en käftsmäll, livet blev helt plötsligt lite mer ostabilt och besvikelsen är ett faktum.

Att lägga stor vikt av energin och tid på ett och samma ställe, som sedan slår dig rakt i ansiktet och gör dig mer sårbar och vilsen än någonsin.

Jag öppnade mig och blev en av er, och kastas sedan ut med huvudet före, adjö.

Drömmen om en finansiell stabilitet försvann lika fort som besvikelsen vändes till vrede.

Nu ska jag bli författare och skriva min första bok..
Eller något annat obestämt.

Vi hörs livet, måste bara återhämta mig en smula.

Är det så att jag måste gå runt och vänta på en olyka, ett dödsfall, en sjukdom?
När ska det hända mig.
Jag lever i min lycko bubbla och allt är bara fantastiskt.

Men varför har jag den turen att vara så lycklig?
Mannens bror lider av depression, bästisens pappa fick en infarkt.

Nu är det bara jag kvar, ska jag behöva vänta tills jag vill ha barn, kan jag få barn?
Ska jag få barn och sedan försvinner dom?
Ska jag få barn och sedan försvinner jag?

Ska jag få ett krossat hjärta?
Ska jag bli lämnad ensam?

Kommer det hända mig något?
Kommer jag slippa all olyka?

Om det är så att jag kommer skonas från all ondska, VARFÖR JAG?

Otroligt.